Igår kändes det äntligen som att poletten föll ner ordentligt. Hos mig alltså, Foby kan ju det här. Red fram ca 30 min i skogen, bara red på framåt och va helt passiv med handen, det är precis som att jag får panik om han inte känns helt mjuk på 2 min och ska försöka "fixa" det med handen. Man blir ju lite trött på sig själv, kan ju faktikst rida bättre än så. Så igår fick han en ärlig chans att bli mjuk i kroppen och komma igång ordentligt innan vi kom ner på banan. Och vad hände då? Jo vips som hade jag en "färdig" ridbar häst som lyssnade och gick stadigt i en mjuk rund form. Pappa guidade lite från marken, och pushade fram lite mer luftighet i både traven och galoppen. Mycket nöjd med Foby men kanske framförallt att jag tänkte till lite. Känns ju aningen mer givande för utvecklingen.