I torsdags passade vi på att åka å träna för Maggan i torsdags, innan hon ska ha lite välförtjänt tränar-semester. Loppan tyckte nog att hela världen var emot honom. Arg va bara förnamnet. För det första så var det varmt och fullt med flugor, redan där lite grining. Sen vart det ett riktigt tufft pass för den lilla tjockisen som inte va helt med på att hög och rund va den form som söktes. Sen slog det slint i skallen, har faktiskt inte gjort det på rätt länge, men nu så. Han slog på backen. Vilket innebär att om jag ens nuddar honom med skänkeln så börjar han panikartat att springa backlänges. Alternativt ställa sig på bakbenen. Detta är för mig helt odramatiskt, och det ser nog värre ut än de är, det är absolut ingen ide att bli arg eller frustrerad, det är bara att försöka distrahera honom, svänga lite, hitta på något nytt, så till slut så går han fram igen. Fick till det hyfsat bra på slutet ändå och lyckades hitta ett sug fram till bettet, men kände att han va uppenbart irriterad. Det bästa när dessa tendenser börjar komma smygandes är att som nu, rida igenom det, komma ut på andra sidan och sen låta honom vila ett par dagar. Sagt och gjort, kändes kanonfin igen i måndags. Idag rider Tina ut och imorgon kör vi lite sista programtrimm, på fredag tänkte jag att vi ska jogga över lite bommar. Det funkar oftast bra som upplägg innan tävling, han får bra framåtbjudning och blir mjuk i kroppen.